dressyravelswb

Idag fick Katixi komma hem efter en hel vecka inne på Ultuna med mjält-njurligamentsupphängning.

Hon var mycket orolig och med koliksymptom i hagen mitt på dagen förra måndagen. Då det var både lerigt och snöigt så var hon helt sjöblöt och ganska nedkyld. In och på med filtar och gå och gå.
Hon hade en liten känning i slutet av oktober, men den släppte ganska omgående efter lite promenerande. Denna gång märkte man att det var allvarligare.
Fick inte tag i vår ordinare veterinär (som bor nära) utan fick ringa ut ambulerande som kom efter drygt en timme. 
Katixi fick först lugnande som hjälpte rejält direkt, sedan även kramplösande och smärtstillande. Vid rektalisering så kunde vet. känna ett stopp och hade också svårighet att känna mjälten, vilket gjorde att hon misstänkte en upphängning och tyckte vi skulle åka in med en gång.
Klockan var nu ca 16.30 och redan mörkt och rejält med snömodd, perfekta köra trailer-förutsättningar alltså! Eller inte... In med resten av gänget från hagen, fodra, rasta hundar en snabbis och backa till trailern.
Det gick knappt att komma loss i modden, men efter lite trixande gick det (turligt nog hade jag precis bytt in min lilla v50 mot en pickup några veckor tidigare, annars hade jag nog stått där än!). Jag vågade/kunde inte parkera på stallplan utan ställde ekipaget på vägen en bit bort i färdriktningen för säkerhets skull.

Det kändes inte jätteroligt att ställa en kolikhäst i släpet, men det var bara att hoppas på att det smärtstillande skulle hålla henne på benen. Som tur var är Ultuna bara en knapp timme bort från oss.
Väl framme fick hon komma in och få ny kanyl, lyssnas på osv. De gick även in rektalt och kände igen och bekräftade väl det ambulerande trott.
Katixi var supercool hela tiden och hon fick mycket beröm för sitt uppförande. :)
Det som gällde nu för att få ordning på tarmen var; motion (longering) och svält.
Det kändes lite som 50/50 att hon skulle bli bra och det var riktigt tungt att lämna henne...

Rapporterna under veckan var inte direkt uppmuntrande heller, tarmen satt där den satt.
MEN SÅ! På självaste julafton så hade det äntligen hänt något! "Stoppet" var borta och hon skulle börja fodras på lite smått för att se om det var permanent, var det det skulle hon kanske få komma hem som idag tisdag.

Idag ringde de från kliniken och sa att hon får komma hem! Hon äter fortfarande inte kraftfoder och inte full högiva. Det ska ökas sakta med ca 1 kg om dagen och när hon äter fullt med hö kan hon få kraft igen.
Katixi som är van vid nästan fritt med hösilage är HUNGRIG! Men, vi måste ta försiktigt förstås.
Veterinärerna menar att hon KAN ha gått med det här ett tag, vilket ju kan förklara hennes lilla episod för några veckor sedan. Så det känns så himla skönt att det är fixat ordentligt, så att hon inte går och har "småont".
Det KAN även komma tillbaka (inte helt ovanligt på så här stora hästar med mycket "rymd där inne"). I så fall kan man göra en titthåls-operation där man fäster mjälten i bukväggen så att tarmen inte kommer in och fastnar där. Aldrig kul med operation, men det känns bra mycket bättre än en buköppning.

Det var ju tänkt att hon skulle åka och fortsätta sin utbildning nästa vecka inför 4 års-championatet 2012, så detta var ju inte precis den ultimata uppladdningen för det. Men vi får hoppas att det ska gå vägen ändå med några veckors förskjutning.
Hon är även väldigt tjusigt rakad på nästan hela vänstersidan av buken efter UL. Tur det är en bit kvar till hon ska visas! ;)
Jag är GLAD att hon klarade den här pärsen (så här långt) med livhanken i behåll!!

En klart nöjd Tussa hemma igen :)