Ett stort grattis!

...är på sin plats idag, och för all del för hela den gångna helgen, till Marika Martinsson och hennes Salomon (val f-02 e. 88 Keys xx-Herkules) som har haft ett helt suveränt meeting vid de nationella tävlingarna i Lidköping!

 Kronan på verket var vinsten i dagens Grand Prix!



Bild från Tidningen Ridsport




Bild från Hästmagazinet

Fullständiga resultat


Vi lärde känna Marika i somras när hon ringde och var intresserad av vår uppfödning Kaixerin. Jag minns det samtalet så väl för efter vi pratat en stund så frågade jag "Så du rider dressyr eller?". Marika (helt ödmjukt): "Ja, jag tävlar en del. Har bl.a. en häst som ska debutera GP snart och har ridit Unghäst-VM mm."
Pinsamt haha! :D
Jag försöker verkligen hålla mig uppdaterad, inte bara internationellt sett utan även inom Sverige, vilka ryttare som rider vilka klasser och vilka hästar de har (stammar osv. är alltid roligt). Jag älskar ju dressyr och har även tävlat lite själv, så jag tycker det är superintressant! Men men, jag kan tydligen bli bättre... ;)

I alla fall, ingen blev gladare än jag när hon bestämde sig för min lilla pärla! Det kändes så rätt och jag är säker på att Marika är rätt person att förvalta henne. Kaixerin var inte lätt, känslomässigt, att sälja. Men då jag redan bestämt mig året innan för att spara storasyster Katixi så var jag "tvungen" och då är det extra skönt att det blev så bra! :)




Kaixerin (F.1) f-09 e. Florencio I u. Kayenne (F.1)


Snart fölningsdags!


Zavannah och Kayenne, som båda är beräknade till 2 maj, blir rundare (och tröttare) för var dag. Det har flyttats om lite i stallet inför stundande fölningar och installation i de större boxarna har skett.
Föl börjar ploppa ut här och där runtom i bekantskapskretsen och jag börjar bli väldigt fölsjuk! Tänk att det är lika roligt och spännande (och lite nervöst) varje år!?
Jag tycker ändå att slutet av april/början av maj är en bra tid att få föl, speciellt med det nyckfulla vårvädret vi brukar ha.



Här bor Kayenne numera.


Kayennes box har kameraövervakning, som installerades förra året, vilket är skönt. Zavannah får jag springa ut och titta till titt som tätt sen när det närmar sig.
Det är lite knepigt när man inte känner till stonas "mönster" inför fölning. Z fick ju sitt första föl hos oss förra året och gick 355 dygn (vilket är 25 dygn över om man räknar på 330 dygn som jag gör). Natten då hon fölade så var jag ute och tittade på henne och då stod hon och mumsade hö i godan ro. Jag tänkte att jag tittar till henne om typ 45 min-1h igen. Då när jag kom ut igen så var fölet precis fött, så jag missade det med ca 5 min.
Kayenne har ju haft några föl hos oss, närmare bestämt 4 st, och är lite lättare att läsa av. Hon brukar gå runt 340 dygn och jag har inte missat någon av hennes fölningar hittills. Hennes föl är stora och behöver oftast lite draghjälp ut i världen.
Gemensamt för K och Z är i alla fall att de ÄLSKAR mamma-livet! :)




Zavannah & Zuxess (4 dagar gammal)


Uppdatering


Katixi är hemma igen efter att ha varit på utbildning hos JL Dressage i två månader.
Hon ska nu få lite vila och sedan är tanken att jag ska underhålla hennes träning tills hon ska tillbaka.
I veckan var det dags för hovslagar-besök på Ultuna igen. Sprickan har vuxit ihop jättefint och beslaget kunde nu tas bort! Nu är det bara att hoppas på att damen behåller den hovens sko på...



Före & efter




MVG i uppförande blev det också! :)


Har precis blivit informerad om väldigt tråkiga nyheter, men har också väldigt spännande planer på g! Men så är det väl i häst-världen, upp och ner mest hela tiden på gott och ont... :/ Mer info om båda sakerna kommer snart.




Den här synen möttes man av härom morgonen, april-väder i sitt esse skulle man kunna säga!


I övrigt är det ganska lugnt på alla fronter, nu går man mest och längtar efter fölen! Mer om det i ett
senare inlägg :)



I tisdags...

...var vi och hälsade på Katixi hos JL Dressage och hon hade utvecklats massor! :)
Vi var där för två veckor sedan och det var redan stor skillnad nu. Hon tappade ju en del vikt under klinik-vistelsen under julen, men nu har hon börjat runda på sig igen. Hon har också börjat landa mer i miljön där och var mer harmonisk. Jennie & co gillar henne och ser potential och det blir man lite stolt över, så mycket (fina) hästar som de ser jämt.
Det känns så jäkla kul att ha en sådan fin häst, och tänk, den har jag fött upp!! :)
Om drygt en vecka kommer hon hem igen för lite vila.


Filmer:


Titta och njut!

En video som verkligen gav mig rysningar. Känslan uppe på ryggen måste vara fantastisk!
Observera alltså att hästen rids på ett bitless bridle.


Nya äventyr

17 minusgrader var det imorse när Katixi och hennes bagage packades in i transporten för att åka till sitt nya hem för ett par månader framöver, nämligen hos Jennie Larsson-JL Dressage.
Där ska hon vidareutbildas för att, förhoppningsvis, försöka kvala in till 4-årschampionatet i höst.
Mycket spännande! :)



Jennie & Finlay i COTW, Globen 2011.


Gården är verkligen superfin och jag tror hon kommer trivas ypperligt!



Stora stallet, bild lånad från www.hogdalensgard.se


Ser fram emot (positiva ;)) rapporter därifrån och ett och annat besök lär jag inte kunna hålla mig ifrån!


Vinterbilder

Några bilder från gårdagen i det fantastiska vintervädret!



Zuzzi







Katixi


 

Spexar i vanlig ordning




Zavannah



Tre månader kvar!


Bellona

Bellona är född 2000 och är e. Corrado WL u. Sweet Ballet xx ue. Long John xx - Roman Warrior xx.



Foto: Madeleine Ferm

Jag såg henne på annons redan 2007 och blev lite eld och lågor. Stammen tilltalade mig jättemycket, både pappan som är intressant (GP) och det stora fullblodsinslaget. Dessutom var hon diplomsto, av bra storlek och riktigt snygg (och rätt färg! ;)).
Tyvärr hade vi inte plats för ett sto till just då, så ledsamt nog fick jag avstå från att ringa.
Våren 2008 såldes vårt fullblodssto It Takes Two, då jag kände att för att ha en chans att få fram konkurrenskraftiga sporthästar och ta min avel ett steg längre så behövde man nog köra på halvblod.
Jag började kolla runt på annonser lite smått. Döm om min förvåning när Bellona dyker upp igen! Måste väl vara ödet eller något... Jag ringde på stört och frågade "är hon kvar, är hon kvar?!". Ägaren måste väl trott jag var knäpp. :) Denna gång var hon även dräktig (med Highcruiser).
Hon var inte såld, så ganska omgående blev det en tur till Öland för att titta på henne (men jag hade nog redan bestämt mig). Jag blev inte besviken och affären var ett faktum!

Bellona triangelmärktes som fyraåring och det var lite svårt att luska ut vad som låg bakom det, säljaren hade ingen riktig koll. Hon var inte halt och hade inga speciella ärr efter en ev. sårskada eller dyl.
Jag efterforskade lite och fick tag i tjejen (tack Facebook! ;)) som haft henne som unghäst, ridit in och visat på treårstest. Bellona hade varit en jättetrevlig ridhäst, okomplicerad men ändå med en gnutta nerv och vakenhet som gjorde att man fick en häftig känsla.
Hoppade även mycket trevligt, men fick tyvärr inte riktigt chansen att visa det på treårstestet på grund av ganska dåligt underlag (lös botten och flera som gick omkull). Lite synd då hon endast var ett poäng i från dubbeldiplom.
Sedan som fyraåring hade hon plötsligt blivit oförklarligt halt. En lång och intensiv utredning påbörjades med besök på flera olika kliniker, men ingenting hittades. Till slut blev det så att hon triangelmärktes, då veterinärer absolut tyckte hon hade en plats i avelsboxen.
Eftersom nu hältan har försvunnit efter flera år, så kan det ju vara så att det helt enkelt var växtvärk.
En längre vila, betäckts och gått med föl ett år, hade kanske gjort susen och hon hade kunnat fortsatt som tävlingshäst..? Det får vi aldrig veta. Jag är i alla fall glad att ha ett så fint avelssto!

Bellona är en vaken, lite temperamentfull häst med ett stänk skärpa. En virrhjärna skulle kanske en del säga, ganska typiskt fullblod säger jag. :) Hon har tre bra gångarter och en flott sida. Hon lämnar trevlig gång, snygg typ, storlek (över 165 cm) och framförallt ett otroligt hanterbart och coolt lynne.
Tack vare det nämnda ovan så har jag en längre tid varit inne på att betäcka henne med Master. Nu har det inte blivit så, men kanske att jag slår till i år... "Oj vad förlegat, han som är (var) så gammal" kanske en del tänker, men jag vet inte om jag håller med. Visst typen kan moderniseras, men gångarterna (både hans egna och det han lämnar) är det inget fel på!
Hip Hop hade varit häftigt, men jag vet inte riktigt om jag vågar... En annan kandidat som dykt upp nu på senare tid är Don Primero.

Här kan man läsa lite mer om Bellonas möderne och vad hon betäckts med tidigare.



Foto: Madeleine Ferm


Tradera

Jag har lagt ut några täcken på mitt Tradera!
Kika gärna in där och se om ni behöver något, fynd kan man aldrig göra för många. ;)

Bl.a. det här snygga ylletäcket från Mias RS:


Bloglovin

Följ min blogg med Bloglovin



Biloxi

I veckan hälsade vi på Biloxi, vår sjunde uppfödning.
Mamman Bellona köptes dräktig med Highcruiser sommaren 2008 och var beräknad till att föla i slutet av mars. Dock gick hon 18 dagar över tiden, så den 16 april runt halv åtta-tiden på kvällen såg Biloxi dagens ljus.
Stona, främst Bellona, stod och trampade vid grinden och hade bråttom in och nästan direkt när hon kom in i boxen så gick vattnet! 
Ut kom en frisk brun kavat unge med vita bakkotor, lurvig som bara den! Jag vet inte om naturen hade någon tanke bakom det i och med att hon skulle födas så tidigt på året..?



Hon var snabbt uppe på benen, men var inte speciellt intresserad av att hitta till mjölken utan irrade mest runt. Till slut föll polletten ner och allt fortskred utan problem.
Biloxi har mycket fullblod på både mammans och pappans sida och är väldigt ädel, men i ärlighetens namn var det svårt att se för all päls då!




Lite söt var hon allt brunbjörnen!



Hon fortsatte att vara framåt och kavat under hela sin uppväxt, inte rädd för någonting. Människor var det bästa hon visste och var alltid först fram i hagen för att hälsa. Gångarterna var fina med väldigt aktiva bakben.
När sedan fölpälsen fälldes kom det faktiskt fram en liten svan.



Hon visades på fölmönstring med poängen 988777=46 klass I. Tyvärr var gångarterna lite tillväxtpåverkade för dagen, men domarna blev väldigt förjusta i henne och framförallt hennes flotta typ.



Augusti 2010
Foto: Madeleine Ferm


Sommaren 2010 såldes hon till Maria i Brottby som framtida tävlingskompis och ev. avelssto och där har hon det förträffligt. Hon förbereds nu för treårstest.



Januari 2012


Varning för rödhåriga!

Hittade den här sidan med prylar och kläder med olika roliga hästrelaterade motiv.
Känner nästan att jag behöver beställa den här bumper stickern:





I hästvärlden brukar man ju säga att fuxdamer är lite speciella och jag, som har 5 st, kan bara hålla med! :)
Av våra 11 uppfödningar är 6 st fuxar, man kan väl nästan säga att jag färgavlar..? ;)

Nu i veckan som kommer tänkte jag försöka komma iväg med Katixi till ridhus för lite lösgalopp (och känner jag henne rätt lär det bli en livad historia). Nu när hagarna är frusna och det är knöggligt så rör de sig inte så mycket. 
Konditionen måste ju börja tränas upp lite för när skolan börjar, vilket är snart. Det ska bli otroligt spännande och mer uppdatering om det kommer!
Hon har nu varit hemma i snart två veckor och mår jättebra iaf.



Katixi förra vintern i favoritposen i hagen


Imorgon ska vi hälsa på Biloxi f-09 e. Highcruiser, Bellonas tredje avkomma och första avkomma hos oss. Hon bor hos sin ägare Maria på fina Hakunge Säteri i Brottby.
Inridningen har påbörjats och det går med bravur vad jag förstår och siktet är inställt på treårstest i vår.
Jag har inte sett henne annat än på bild sedan hon såldes sommaren -10, så det ska bli roligt. :)



Biloxi sommaren -10


Zuxess

För ett litet tag sedan fotade jag minstingen (hon är född en vecka senare än Figge) i stallet; Zuxess, även kallad Zuzzi.

Zuzzi är född 12 maj 2011 och är e. Firenze u. Zavannah. Hon är Zavannahs andra föl i livet och första föl hos oss.
Firenze var lite av en "nödlösning" då Zavannah inte blev dräktig första året vi hade henne (hon betäcktes då med Don Romantic). Då han stod på stationen vi använder, Gurresta, året efter så valde vi att försöka med honom för att förbättra chanserna till en dräktighet som mycket som möjligt och det gick vägen! :)
Resultatet blev riktigt lyckat! Zuzzi är en förtjusande liten dam, väldigt ädel och elegant med tre bra gångarter, speciellt traven. När hon föddes hade hon de smalaste benen jag någonsin sett på en fölunge tror jag.
Både pappa och mamma har fullblod i tredje led, så det kanske är det som slagit igenom.
Som ston är mest så har hon integritet och humör och visar det gärna när det är något som inte passar. ;) Verkning var lite av en pärs första gångerna och bo i egen box de första nätterna var inte populärt! Spola ben och leda i grimma gick bra från början däremot.
Hon är ganska envis, är inte speciellt rädd för någonting och har en hel del utstrålning i sina fina mörka fuxfärg (fastän hon knappt har några tecken i övrigt). 
Hon är visad på fölmönstring med poängen 986788=46. Hon är uttåad ena fram och det drog domarna ner på, dock är det sådant som brukar rätta till sig när de växer och breddar sig.
Zuzzi är till salu och hos en erfaren person tror jag hon kommer en bli en superfin dressyrhäst och även avelssto, då mödernet är riktigt guldkantat!



Några dagar gammal




Drygt 7 månader gammal, dec -11





God fortsättning!

Jag hoppas att ni har haft en riktigt härlig jul och nyår och vill härmed önska gott slut och ett spännande 2012!
 
Det finns många roliga saker att se fram emot för egen del; treårstest, två nya föl <3, fyraårs-championat och ev. rådgivande bedömning. OCH, inte att förglömma, nya hingstfunderingar/val till stona!
Nästa år är tanken att betäcka alla tre stona. Katixi får nog vänta lite till på att bli mamma.
Valen känns redan nu hyfsat klara, åtminstone till Kayenne.
En hingst som jag hoppas kommer till Bruksprovet är Dunhill (e. Oscar-Cocktail), som jag såg i Flyinge i oktober. Han är kanske en kandidat till Zavannah.


En lång vecka

Idag fick Katixi komma hem efter en hel vecka inne på Ultuna med mjält-njurligamentsupphängning.

Hon var mycket orolig och med koliksymptom i hagen mitt på dagen förra måndagen. Då det var både lerigt och snöigt så var hon helt sjöblöt och ganska nedkyld. In och på med filtar och gå och gå.
Hon hade en liten känning i slutet av oktober, men den släppte ganska omgående efter lite promenerande. Denna gång märkte man att det var allvarligare.
Fick inte tag i vår ordinare veterinär (som bor nära) utan fick ringa ut ambulerande som kom efter drygt en timme. 
Katixi fick först lugnande som hjälpte rejält direkt, sedan även kramplösande och smärtstillande. Vid rektalisering så kunde vet. känna ett stopp och hade också svårighet att känna mjälten, vilket gjorde att hon misstänkte en upphängning och tyckte vi skulle åka in med en gång.
Klockan var nu ca 16.30 och redan mörkt och rejält med snömodd, perfekta köra trailer-förutsättningar alltså! Eller inte... In med resten av gänget från hagen, fodra, rasta hundar en snabbis och backa till trailern.
Det gick knappt att komma loss i modden, men efter lite trixande gick det (turligt nog hade jag precis bytt in min lilla v50 mot en pickup några veckor tidigare, annars hade jag nog stått där än!). Jag vågade/kunde inte parkera på stallplan utan ställde ekipaget på vägen en bit bort i färdriktningen för säkerhets skull.

Det kändes inte jätteroligt att ställa en kolikhäst i släpet, men det var bara att hoppas på att det smärtstillande skulle hålla henne på benen. Som tur var är Ultuna bara en knapp timme bort från oss.
Väl framme fick hon komma in och få ny kanyl, lyssnas på osv. De gick även in rektalt och kände igen och bekräftade väl det ambulerande trott.
Katixi var supercool hela tiden och hon fick mycket beröm för sitt uppförande. :)
Det som gällde nu för att få ordning på tarmen var; motion (longering) och svält.
Det kändes lite som 50/50 att hon skulle bli bra och det var riktigt tungt att lämna henne...

Rapporterna under veckan var inte direkt uppmuntrande heller, tarmen satt där den satt.
MEN SÅ! På självaste julafton så hade det äntligen hänt något! "Stoppet" var borta och hon skulle börja fodras på lite smått för att se om det var permanent, var det det skulle hon kanske få komma hem som idag tisdag.

Idag ringde de från kliniken och sa att hon får komma hem! Hon äter fortfarande inte kraftfoder och inte full högiva. Det ska ökas sakta med ca 1 kg om dagen och när hon äter fullt med hö kan hon få kraft igen.
Katixi som är van vid nästan fritt med hösilage är HUNGRIG! Men, vi måste ta försiktigt förstås.
Veterinärerna menar att hon KAN ha gått med det här ett tag, vilket ju kan förklara hennes lilla episod för några veckor sedan. Så det känns så himla skönt att det är fixat ordentligt, så att hon inte går och har "småont".
Det KAN även komma tillbaka (inte helt ovanligt på så här stora hästar med mycket "rymd där inne"). I så fall kan man göra en titthåls-operation där man fäster mjälten i bukväggen så att tarmen inte kommer in och fastnar där. Aldrig kul med operation, men det känns bra mycket bättre än en buköppning.

Det var ju tänkt att hon skulle åka och fortsätta sin utbildning nästa vecka inför 4 års-championatet 2012, så detta var ju inte precis den ultimata uppladdningen för det. Men vi får hoppas att det ska gå vägen ändå med några veckors förskjutning.
Hon är även väldigt tjusigt rakad på nästan hela vänstersidan av buken efter UL. Tur det är en bit kvar till hon ska visas! ;)
Jag är GLAD att hon klarade den här pärsen (så här långt) med livhanken i behåll!!




En klart nöjd Tussa hemma igen :)


Snö

Just nu ser det ut ungefär så här utanför fönstret:



För mig är den efterlängtad och får gärna ligga kvar, hoppas det blir lite kallare bara!


Läsvärt! Vart är SWB-aveln på väg?


Jycksen

Lite bilder på hundarna!



Mille & Devil




Lo & Dolly


Tävling

Klicka på bilden för chansen att vinna ett Amigo-täcke från Strömsbergs Gård!
Jag deltar, gör du? :)


Föl-flytt

I helgen som var flyttade alltså Figge till det som ska vara hans nya hem över vintern. Högst troligt kommer han även att gå på sommarbete där.
Mamma Kayenne, som lastar och åker väldigt bra, fick åka med som stöd på resan. Väl framme fick Figge gå in i sin nya box och bekanta sig med nya kompisen Hobbe på andra sidan gallret. Kayenne lastades på och vi åkte hem igen.
Det hela gick relativt smärtfritt. Så länge de inte hör varandra, så brukar allt lugna ner sig fort och hon har sinat jättefint redan.
Igår morse var vi med när Figge och Hobbe skulle släppas ut i sin nya hage. Det gick otroligt bra. Jag hade förväntat mig mycket mer spring och oro och blev lättad.
Strax innan jul är det tänkt att ytterligare två smågangsters ska ansluta till den lilla flocken.

Figge har nu passerat D-ponnystadiet och är rejält överbyggd, men rör sig ändå förvånansvärt bra fortfarande.
Ett litet filmklipp från igår:


SIHS

Passar på att visa lite bilder från fredagen i Globen 2011. Tyvärr var jag lite sen med att beställa biljetter och hamnade väldigt högt upp på läktaren, så kvalitén på bilderna är inte den bästa.
Uppvärmning:



Patrik Kittel - Toy Story



Isabell Werth - Cecilia Dorselius - Rose Mathisen -
Warum Nicht          Lennox             Bocelli



Tinne Vilhelmson-Silfvén - Don Auriello



Finfin! OS-kandidat för Tinne?

Champion of the winners:


Jennie Larsson - Finlay   Charlotte H Bondergaard - Flash Dancer IM



Minna Telde - Isac



Vinnaren Isac!

Kyra-clinic:



Kristian von Krusenstierna - Charleston


Hovslagare

Idag åkte Katixi till Ultuna för att få fina fötter.
 




När hon kom hem från inridning i början av året så hade hon ett hål in i hovväggen mitt på hoven. Hovslagaren hemma karvade lite i det där och fann rester av en pinne(!) i det. Hålet hade nu storleken av en enkrona. Eftersom hoven och hålet hölls ihop av hoven längst ner så så beslutade vi att hon kunde oskodd under sommaren (som var min förhoppning). Men när hålet växte ner så pass att den där biten växte bort och hålet blev öppet mot marken så började det spricka uppåt och det sprack ända upp till hovranden.
Sedan vartefter hoven växte, så ville inte sprickan ge med sig och växa med nedåt utan fanns där hela tiden.
Hovslagaren tyckte vi skulle åka in till Ultuna och hovslageriet där, som är duktiga på just olika typer av sjukbeslag. Där kunde de även slå en röntgenbild om det skulle behövas plus ge lugnande om det var nödvändigt.
Sagt och gjort, tid bokades i oktober för besök. Tursamt nog var hålet inte speciellt djupt vid närmare undersökning, men behövde ändå karvas ur en hel del för att få bort det lite "rötiga" som blivit.


Eftersom det ändå såg fint ut, så behövdes ingen röntgen. Ett beslag skruvades på och det och skon ska förhoppningsvis hålla ihop det hela så att sprickan kan läka ihop. Lite gips i sprickan och ett bandage runt för skydda från smuts som skulle sitta några dagar.




Idag var det faktiskt redan lite skillnad åt rätt håll. Det var bara sex veckor sedan hon skoddes och det var lite snål tillväxt, så till nästa gång kan vi nog vänta till åtta veckor.
I denna årstid med lervälling så är det inte roligt med skodda hästar och Katixi är inte direkt den som är lugn i hagen, men vi har faktiskt klarat oss med endast en tappsko vilket jag är väldigt nöjd med. Hon får gå skodd runt om nu tills vidare, då sprickan inte klarar belastningen utan. Men tanken är ju ändå att hon ska arbetas igång lite nu och till våren väntar spännande planer!


Inte så kul...

Lera och smutsiga hästar tillhör inte favoritsakerna just nu...



Fixello



Nu till helgen är planen att Fixello, till vardags fin-Figge, ska lämna mamma och åka på pojk-internat. Han ska kampera ihop med tre eller fyra andra hingstungar på Seglinge Gård. Vi har haft alla våra hingstavkommor på både lösdrift och sommarbete där, då vi inte har möjligheten att ha dem hemma, så för oss är miljön bekant. Nytt för denna gång är att de ska stå uppstallade på nätterna under vintern vilket känns jätteskönt och tryggt.
Han är fortfarande väldigt ohingstig och timid, men nu till veckan blir han 7 månader så det känns som det är dags. Bellona i samma hage är dessutom obetäckt och buskavel är inget jag tänkt börja med... ;)

Bellonas stoföl Ruth (ej vårt föl, utlånad mage) och Figge leker ändå bra med varandra, men de har lite olika preferenser. Figge vill gärna gnaga, bitas över manken och "brottas", medan Ruth vill bli jagad och springa fort fort. Hon gör åtskilliga vändor per dag, ibland helt ensam.

När jag ändå börjat skriva om Figge kan jag ju lika gärna fortsätta. Vissa av fölen är lite speciella då de är med om mer än andra och Figge är en av dem.
Fixello föddes natten till 4 maj i år, Kayennes sjätte föl och första hingstföl! Hon betäcktes med Fidertanz redan 2009 men tog sig inte och då vi fick en fri betäckning året efter var det ju inget snack om att inte försöka igen.
Jag hade sett Fidertanz (f-02 e. Fidermark-Ravallo) på åtskilliga filmer, snygg som få, maffig men rörlig och verkade ha ett underbart temperament, arbetsvillig och cool. Bl.a. vann han sitt 30 dagars-prov och tävlas nu i lilla rundan med vinster och placeringar.


Som med alla av våra föl efter utlandsbaserade hingstar så hämtar vi seminlådan själva på TNT i Upplands Väsby och kör den till stationen där stoet står. Det är en väldigt speciell känsla att sitta med den där lådan i knäet och sedan vara med när stoet insemineras. Snacka om att vara med hela vägen! Från att fölet blir till, skapas, till att hjälpa till att dra ut det vid födseln. Inget man tröttnar på i första taget. :)

Just runt Figge-lådan var det lite drama. Först var den på vift i Göteborg vilket gjorde att den blev flera timmar försenad, vilket alla i denna bransch vet INTE är bra då sperma är en färskvara som man vill ska ha så kort restid som möjligt. När sedan lådan äntligen anlände fick jag med mig fel låda så det vara bara att vända, då Lövsta satt och väntade på lådor samtidigt. *puh* Så Figge kunde ha varit en Belissimo M-bebis! ;)

Fölningen gick utan problem, han var stor men det är Kayennes föl alltid. Han hade problem att resa sig och vi märkte att han hade sk. senkontraktur, "ballerinaföl". Senorna är för korta vilket gör att fölet står på tå eller t.o.m. kotar över vilket Figge gjorde. Detta var det första av våra föl som råkat ut för detta, vi har varit väldigt förskonade från det mesta. Jag hade läst litegrann om det men kände ändå lite panik för hur detta skulle lösas.
Han nappades första timmarna, men var väldigt angelägen att resa sig. Till slut lyckades han med lite hjälp och fick snart in någon slags teknik vilket gjorde att han tog sig upp och ner på egen hand.

Figge något dygn gammal, man ser hur ansträngda senorna är.

Veterinär kontaktades redan på småtimmarna och tillfrågades om tetracyklin som är muskelavslappnande och kan underlätta uträtningen av benen. Men eftersom han kunde resa sig och röra sig hyfsat fritt, så tyckte inte vet. att det skulle sättas in utan det var stretching och åter stretching som gällde. Vi fick även låna hemmagjorda skenor av snälla Tina (som man kan fråga om ALLT vad gäller föl, hon har varit med om det mesta) på vår fd. seminstation Ulvs-Väsby Stuteri.
Vi var ändå tvungna att ta ute veterinär i flera omgångar de första dagarna då hans navel vägrade sluta blöda! Navelsträngen var tjock och gick av väldigt nära magen och antagligen så blev det någon bristning i ett kärl. Det var riktigt otäckt då det verkligen sprutade ibland. Naveln fick snöras åt, vilket man ju nervöst lärt sig att man aaldrig får göra och han fick penicillin i skinkan i förebyggande. I några dagar kämpade vi för att få naveln att läka och sluta sig.
Ett tag kom det även kiss ur naveln när han kissade och jag såg framför mig hur han var tvungen att opereras och förtvivlade lite. Till SLUT gav det med sig, läkte ihop och sedan dess har han inte haft några problem med det!
 
I två veckor hade han strikt boxvila på mjukt underlag, vilket var jobbigt för Kayenne som är ett utegångsfår och lite flockig. Men som den fantastiska mamma hon är uthärdade hon. Vår fölbox är på ca 25 kvm (större än min första egna lägenhet! :D) så de har lite plats att stöka runt på. Figge visste ju inget annat och var hur snäll som helst att stretcha och lät oss hållas med navelbandage och sprutor. <3
Han är fortfarande än idag ganska rak i sina framben och hovslagaren är noga med att hålla hans trakter i schack. Han behövde aldrig få några specialtåskor, utan det räckte med stretching. Man har ju hört att det kan komma tillbaka, tex. vid stark tillväxt, men peppar peppar än så länge har jag inte sett några sådana tendenser.

Kayenne och vårt nyaste avelssto Zavannah har inte gått ihop i hagen sedan Z kom till oss. K är väldigt hög i rang och styr i hagen med järnhand och det gör Z i sin också. Då båda var dräktiga ville jag inte släppa ihop dem, men vill gärna ha dem ihop när de fölat så fölen fick gå ihop. Man hör ju ofta " det är bara att släppa ihop dem, det där sköter de själva" och "klart ni måste ha dem ihop för fölens skull". Det är bland det VÄRSTA jag vet att släppa ihop hästar för första gången, speciellt grin-ston som gärna trycker upp varandra i staketet och sparkmatar. Men jag svalde nervositeten och oron och när båda deras föl var ca en månad gamla så skulle det ske.
Jag kände ändå en liten förhoppning om att eftersom de hade fölen så skulle de hålla sig på varsin kant. Vi släppte dem i en rymlig hage långt ifrån varandra. Det första K gör är att sätta FULL fart mot Z. Inget aggressivt, utan mer nyfiket och för att kolla läget men ändå "hallå där, vem är du?!". Ett annat sto, tex. Bellona som hon går med i vanliga fall hade ju aktat sig och sprungit iväg. Z stod blickstill och bara väntade och när K var i någon meter från Zs rumpa lade hon av en rejäl spark. Detta hade nog gjort K lite spak och kanske hade hon gett sig. Det fick vi aldrig veta för sparken tog på Figge som kom i mellan K och Z, rätt i huvudet!!!
Jag trodde han dog på fläcken för han segnade liksom ihop stönandes. Hela jag blev helt kall och jag kommer bara ihåg att jag skrek rätt ut. Blir fortfarande tårögd när jag tänker på det, helt fruktansvärd upplevelse bara några meter framför mig.
Lille lille Figge låg i en liten hög alldeles groggy. Sparken hade tagit precis bakom/under ögat på vänster sida. Inget sår otroligt nog, bara lite smuts där sparken tagit. Han låg några minuter och försökte sedan resa sig och lyckades till slut med lite hjälp.
Vi tog ut dem och gick in i en mindre hage för att försöka lugna oss och kolla läget. Figge gick vingligt men följde ändå mamma. Ögat svullnade upp ganska fort och han hade riktigt riktigt ont och ville inte dia (det är ju annars föls instinktiva reaktion för tröst). Jag var så himla rädd att han hade fått en hjärnskada.
Vi tog in dem i stallet och ringde vår veterinär för att få råd. Jag försökte läsa lite på nätet om hjärnskakning på häst, men det verkar vara ovanligt. Hästar har ju en liten hjärna och den ligger väl inbäddad.
Vet. kom ut och vi fick Metacam att ge. Det ger man inte vanligtvis till föl då deras magar inte mår så bra av det, men han fick en minimal dos så att han inte skulle avstå att dia pga. smärtan.
Sedan fanns det inte så mycket mer man kunde göra. Vi skulle kunnat åkt in och röntgat, men hade det varit en spricka så hade de inte gjort någonting åt det ändå utan det är ju självläkning som gäller. Inget verkade vara trasigt eller brutet när man kände på huvudet.
Ögat svullnade igen rejält och han var mycket öm, det såg ut som han gått några omgångar boxning stackaren.
Helt otroligt så fick han inga som helst men av detta! Om man tittar noga och jämför ögonen nu så kanske det vänstra är liiite mer intryckt. Jag är mycket tacksam att det gick så bra och att sparken tog på "rätt ställe" (för den var hård!).

Efter det har Figge fått vara frisk och kry i alla fall. Han visades inte på fölmönstring då han var ur fas kroppmässigt. Jag antog även att domarna skulle slå ner på hans framben.
Istället åkte vi till Strömsholm och selekteringen för fölauktionen i Flyinge med honom. Även om jag inte hade någon tanke på att åka med sto och föl ända till Skåne så jag var nyfiken på vad Johan Ifverson skulle säga om honom som har lite koll på stammar och även vad som är gångbart internationellt. Han gillade Figge, som visade upp sig väldigt fint, och tyckte absolut stammen var intressant. Men han menade att han inte skulle kunna hävda sig nere på auktionen i den utvecklingsfasen han var i då.
Figge är en kraftig bit som blir stor, han är ca 147 cm nu som knappt 7 månaders. Det positiva med att de behöver mycket pyssel som små är att de blir mycket hanterade. Han är helt underbar att ha och göra med!
Jag har förhoppningar på honom och planerar att visa honom på rådgivande bedömning nästa höst.
Figge är i dagsläget endast till salu vid förfrågan och till rätt person.


Ruth & Figge


Selektionssto

Både Zavannah och Bellona har blivit uttagna som selektionsston av ASVH vilket känns kul!

Det kan man se på deras BLUP-sidor som man hittar här och här.
Det här med selektionsston är nytt för i år och målet är att uppmuntra till att få in de bästa stona i SWB-aveln. Mer info om detta.


Inlägg 1

Den här bloggen är tänkt mest som en dagbok åt mig själv, för komma ihåg vad som händer med hästarna mm., men vill någon annan läsa (mot förmodan ;)) så är det helt ok.
Jag som skriver heter Malin, är 33 år och bor på en häst/skogsgård utanför Uppsala som jag driver tillsammans med min mamma. Mitt stora intresse har alltid varit hästar och dressyr och nu även främst avel de senaste åren.
Verksamheten har en hemsida; www.lofvstagarden.com. Där skriver jag om vad som händer och är på gång och man finner info om hästarna, stammar, bilder, filmer, vilka som är till salu osv.
Första avelsstoet köptes in 2004 och dagsläget har vi sex hästar, tre avelsston och tre uppfödningar. Jag kommer att presentera hästarna vi har och har haft här på bloggen lite som andan faller på.
Om ni undrar något så är det bara att fråga!


Trevlig läsning!/Malin

Stall Löfvstagården

 


RSS 2.0