En lång vecka
Hon var mycket orolig och med koliksymptom i hagen mitt på dagen förra måndagen. Då det var både lerigt och snöigt så var hon helt sjöblöt och ganska nedkyld. In och på med filtar och gå och gå.
Hon hade en liten känning i slutet av oktober, men den släppte ganska omgående efter lite promenerande. Denna gång märkte man att det var allvarligare.
Fick inte tag i vår ordinare veterinär (som bor nära) utan fick ringa ut ambulerande som kom efter drygt en timme.
Katixi fick först lugnande som hjälpte rejält direkt, sedan även kramplösande och smärtstillande. Vid rektalisering så kunde vet. känna ett stopp och hade också svårighet att känna mjälten, vilket gjorde att hon misstänkte en upphängning och tyckte vi skulle åka in med en gång.
Klockan var nu ca 16.30 och redan mörkt och rejält med snömodd, perfekta köra trailer-förutsättningar alltså! Eller inte... In med resten av gänget från hagen, fodra, rasta hundar en snabbis och backa till trailern.
Det gick knappt att komma loss i modden, men efter lite trixande gick det (turligt nog hade jag precis bytt in min lilla v50 mot en pickup några veckor tidigare, annars hade jag nog stått där än!). Jag vågade/kunde inte parkera på stallplan utan ställde ekipaget på vägen en bit bort i färdriktningen för säkerhets skull.
Det kändes inte jätteroligt att ställa en kolikhäst i släpet, men det var bara att hoppas på att det smärtstillande skulle hålla henne på benen. Som tur var är Ultuna bara en knapp timme bort från oss.
Väl framme fick hon komma in och få ny kanyl, lyssnas på osv. De gick även in rektalt och kände igen och bekräftade väl det ambulerande trott.
Katixi var supercool hela tiden och hon fick mycket beröm för sitt uppförande. :)
Det som gällde nu för att få ordning på tarmen var; motion (longering) och svält.
Det kändes lite som 50/50 att hon skulle bli bra och det var riktigt tungt att lämna henne...
Rapporterna under veckan var inte direkt uppmuntrande heller, tarmen satt där den satt.
MEN SÅ! På självaste julafton så hade det äntligen hänt något! "Stoppet" var borta och hon skulle börja fodras på lite smått för att se om det var permanent, var det det skulle hon kanske få komma hem som idag tisdag.
Idag ringde de från kliniken och sa att hon får komma hem! Hon äter fortfarande inte kraftfoder och inte full högiva. Det ska ökas sakta med ca 1 kg om dagen och när hon äter fullt med hö kan hon få kraft igen.
Katixi som är van vid nästan fritt med hösilage är HUNGRIG! Men, vi måste ta försiktigt förstås.
Veterinärerna menar att hon KAN ha gått med det här ett tag, vilket ju kan förklara hennes lilla episod för några veckor sedan. Så det känns så himla skönt att det är fixat ordentligt, så att hon inte går och har "småont".
Det KAN även komma tillbaka (inte helt ovanligt på så här stora hästar med mycket "rymd där inne"). I så fall kan man göra en titthåls-operation där man fäster mjälten i bukväggen så att tarmen inte kommer in och fastnar där. Aldrig kul med operation, men det känns bra mycket bättre än en buköppning.
Det var ju tänkt att hon skulle åka och fortsätta sin utbildning nästa vecka inför 4 års-championatet 2012, så detta var ju inte precis den ultimata uppladdningen för det. Men vi får hoppas att det ska gå vägen ändå med några veckors förskjutning.
Hon är även väldigt tjusigt rakad på nästan hela vänstersidan av buken efter UL. Tur det är en bit kvar till hon ska visas! ;)
Jag är GLAD att hon klarade den här pärsen (så här långt) med livhanken i behåll!!
En klart nöjd Tussa hemma igen :)
Snö
Just nu ser det ut ungefär så här utanför fönstret:
För mig är den efterlängtad och får gärna ligga kvar, hoppas det blir lite kallare bara!
Läsvärt! Vart är SWB-aveln på väg?
Jycksen
Lite bilder på hundarna!
Mille & Devil
Lo & Dolly
Tävling
Klicka på bilden för chansen att vinna ett Amigo-täcke från Strömsbergs Gård!
Jag deltar, gör du? :)
Föl-flytt
I helgen som var flyttade alltså Figge till det som ska vara hans nya hem över vintern. Högst troligt kommer han även att gå på sommarbete där.
Mamma Kayenne, som lastar och åker väldigt bra, fick åka med som stöd på resan. Väl framme fick Figge gå in i sin nya box och bekanta sig med nya kompisen Hobbe på andra sidan gallret. Kayenne lastades på och vi åkte hem igen.
Det hela gick relativt smärtfritt. Så länge de inte hör varandra, så brukar allt lugna ner sig fort och hon har sinat jättefint redan.
Igår morse var vi med när Figge och Hobbe skulle släppas ut i sin nya hage. Det gick otroligt bra. Jag hade förväntat mig mycket mer spring och oro och blev lättad.
Strax innan jul är det tänkt att ytterligare två smågangsters ska ansluta till den lilla flocken.
Figge har nu passerat D-ponnystadiet och är rejält överbyggd, men rör sig ändå förvånansvärt bra fortfarande.
Ett litet filmklipp från igår:
SIHS
Passar på att visa lite bilder från fredagen i Globen 2011. Tyvärr var jag lite sen med att beställa biljetter och hamnade väldigt högt upp på läktaren, så kvalitén på bilderna är inte den bästa.
Uppvärmning:
Patrik Kittel - Toy Story
Isabell Werth - Cecilia Dorselius - Rose Mathisen -
Warum Nicht Lennox Bocelli
Tinne Vilhelmson-Silfvén - Don Auriello
Finfin! OS-kandidat för Tinne?
Champion of the winners:
Jennie Larsson - Finlay Charlotte H Bondergaard - Flash Dancer IM
Minna Telde - Isac
Vinnaren Isac!
Kyra-clinic:
Kristian von Krusenstierna - Charleston
Hovslagare
Idag åkte Katixi till Ultuna för att få fina fötter.
När hon kom hem från inridning i början av året så hade hon ett hål in i hovväggen mitt på hoven. Hovslagaren hemma karvade lite i det där och fann rester av en pinne(!) i det. Hålet hade nu storleken av en enkrona. Eftersom hoven och hålet hölls ihop av hoven längst ner så så beslutade vi att hon kunde oskodd under sommaren (som var min förhoppning). Men när hålet växte ner så pass att den där biten växte bort och hålet blev öppet mot marken så började det spricka uppåt och det sprack ända upp till hovranden.
Sedan vartefter hoven växte, så ville inte sprickan ge med sig och växa med nedåt utan fanns där hela tiden.
Hovslagaren tyckte vi skulle åka in till Ultuna och hovslageriet där, som är duktiga på just olika typer av sjukbeslag. Där kunde de även slå en röntgenbild om det skulle behövas plus ge lugnande om det var nödvändigt.
Sagt och gjort, tid bokades i oktober för besök. Tursamt nog var hålet inte speciellt djupt vid närmare undersökning, men behövde ändå karvas ur en hel del för att få bort det lite "rötiga" som blivit.
Eftersom det ändå såg fint ut, så behövdes ingen röntgen. Ett beslag skruvades på och det och skon ska förhoppningsvis hålla ihop det hela så att sprickan kan läka ihop. Lite gips i sprickan och ett bandage runt för skydda från smuts som skulle sitta några dagar.
Idag var det faktiskt redan lite skillnad åt rätt håll. Det var bara sex veckor sedan hon skoddes och det var lite snål tillväxt, så till nästa gång kan vi nog vänta till åtta veckor.
I denna årstid med lervälling så är det inte roligt med skodda hästar och Katixi är inte direkt den som är lugn i hagen, men vi har faktiskt klarat oss med endast en tappsko vilket jag är väldigt nöjd med. Hon får gå skodd runt om nu tills vidare, då sprickan inte klarar belastningen utan. Men tanken är ju ändå att hon ska arbetas igång lite nu och till våren väntar spännande planer!
Inte så kul...
Lera och smutsiga hästar tillhör inte favoritsakerna just nu...
